Kapitel 4. Dåligt bemötande och dåliga vibbar.

Det var dags för första arbetsdagen och det var lite nervöst pga missförståndet dagen innan men jag försökte att inte tänka så mycket på det. Vi hade dock inte blivit informerade om vilka uniformer vi skulle ha (såklart), vi hade fått tre olika så vi fick gissa oss fram. Självklart kom jag i fel och managern blev rätt så pissed off. Han ordnade dock så jag blev hem skjutsad på min lunchrast av en äcklig kille som också jobbade i baren så att jag kunde byta om.

Våran manager, George som han heter, är inte så bra på engelska så det var ganska svårt att höra vad han sa ibland och man ville ju inte verka trög eller fråga flera gånger för då blev han sur.

Jag uppfattade det som jag skulle ha en svart skjorta på mig för det hade jag fått av tanten som gav oss kläderna (dock hade ingen annan fått en sådan, vilket var skumt..) och svarta byxor, så jag kom i det. Men jag tog med mig en vit skjorta och bytte om till den när jag kom till hotellet vilket nog var tur. Tydligen skulle jag ha en vit skjorta, svart kjol och ett förkläde, George blev lite små sur men sa att det var ok eftersom det var min första dag.

Jag kunde andas ut när den första dagen var avklarad och trots halv-otrevlig och äcklig personal och en manager on a powertrip, så brydde jag mig inte så mycket om det. Det här skulle jag nog klara av. Det kändes riktigt bra, som att jag hade gjort rätt val. Inte nog med det så hade jag ju fått jättegoa rumskompisar, vi passade väldigt bra ihop. Jag skulle nu bo och jobba i Cypern i åtta månader, kunde knappt förstå det själv. Så bra kändes det.