Kapitel 2. Glädjebeskedet.

Efter några veckor så fick jag svar, de ville att jag skulle komma på en intervju i Stockholm och jag var överlycklig. Även om det bara vart en intervju så var det ändå ett steg närmare och jag hade inte fått så många svar innan.

Jag fick mer information om jobbet och man skulle jobba som servitris på de finare hotellen i Cypern samt fick man gå en kurs på drygt en vecka där man fick lära sig allt om servering, vett och etikett osv. Även om det inte var världens bästa lön, rent ut sagt en skitlön, så var jag fortfarande intresserad eftersom jag ville få mer erfarenhet och att få jobba utomlands var som sagt lite av en dröm för mig då jag bl.a. älskar värmen.

Man fick även gratis mat och boende så detta lät för mig väldigt bra. Swedish Educruitment verkade också oerhört trevliga, de gjorde till och med smileysar, flirtgubbar i vartenda brev man fick, plus en massa utropstecken överallt. Som jag tänker på nu inte är särskilt professionellt, man kan inte ta det seriöst.

Jag menar, när jag söker jobb försöker jag få mitt cv och personliga brev att se så cleant ut som möjligt. Man vill ju att arbetsgivaren ska ta en seriöst och inte tycka man är dum i huvudet. Det ser ju inte bra ut. Men det är ingen idé jag sitter och grubblar över det nu då jag ändå inte tänkte på det förrän det var för sent.

Jag åkte iväg till Stockholm för intervjun och även för att hälsa på min älskade kusin som bor där. Jag var både förväntansfull och nervös, jag ville verkligen få jobbet. Dock fick jag reda på dagen innan att intervjun var på engelska, genom en vän som också var på intervju dagen innan mig, vilket gjorde mig bara mer nervös. Jag är inte dålig på engelska, tycker det är kul jättekul att prata engelska men eftersom jag förberett mig på en svensk intervju och ungefär hur jag skulle presentera mig själv osv så triggade jag upp mig själv. Borde man inte nämna att intervjun skulle hållas på engelska? Jag förstår att man pratar engelska på jobbet eftersom det är i Cypern men när det är svenskar och intervjuerna hålls i Sverige.

Det visade sig vara en svensk, en ryss och två cyprioter på intervjun. Därav engelskan och det är förståeligt. Skadar dock inte om man får information om det. Jaja, jag fick iallafall reda på det från min vän dagen innan så det var nog lite bättre än att jag hade kommit dit helt oförberedd på det.

Jag tyckte att min intervju gick helt ok, kunde ha gått bättre men det gick inte dåligt. När det var över var jag fortfarande lika nyfiken och säker på att jag ville ha jobbet om jag fick det. Ville inget hellre än att komma i från Karlstad. Nu ska jag inte tala dåligt om Karlstad, det är jättefint på sommaren och det är en lagom stad. Inte för stort och inte för litet. Ibland blir man bara lite trött på att man jämt träffar på samma människor ute, allt skitsnack och att det nästan aldrig händer någonting. Tror det är så för alla nästan överallt. Jag har inte träffat alla som bor i Karlstad, inte ens en tredjedel haha men ändå lyckats jag alltid se, träffa och höra om samma människor. Jag älskar dock mina vänner, de är de bästa som finns. Det är inte dom jag pratar om nu. Moving on.

Någon vecka efter intervjun skulle vi redan få svar eftersom en del jobb började i Mars och eftersom jag så ivrigt ville iväg hade jag önskat att få åka redan då om tjänsten blev min.

Jag var så nervös över beskedet, tänkte att jag inte visste vad jag skulle ta mig till om tjänsten inte blev min. Ville ju inte stanna hemma, jag behövde en förändring. När dagarna började dra ihop sig och vi förväntades få svar så satt jag hos min gammelmormor med min mormor på en kvällsfika. Vi pratade lite om jobbet jag sökt och de höll alla tummar och tår för mig. Någon halvtimme senare kollar jag mailen på mobilen och då ser jag att jag fått svar från Swedish Educruitment. Jag får en liten klump i magen och förbereder mig på dåliga nyheter. Jag hade fel, tjänsten var min om jag ville ha den och jag blev så glad att jag fällde några tårar. Även om jag inte ville vara utan min familj och vänner i ca 9 månader så kände jag att det var rätt beslut om jag tackade ja.

Nu var det mycket som skulle förberedas, kurspengar och bokningspaket skulle betalas. Det var många dokument som jag behövde läsa igenom flera gånger som Swedish Educruitment hade skickat, mycket information om hotellet jag skulle jobba på och hur allt skulle gå till där borta i Cypern. Allt lät väldigt bra och strukturerat måste jag säga. Nästan lite för bra. Dagarna bara flög förbi och snart var det dags att ge sig iväg på äventyret. Aldrig hade jag någonsin kunnat tänka mig att det skulle sluta såhär.