Kapitel 3. Det stora klivet.

Jag var faktiskt inte så nervös innan jag skulle åka, hade så mycket jag behövde fixa och folk jag ville träffa innan så kunde inte tänka på annat. Trodde jag. Allt kom på samma dag jag skulle åka, fick världens meltdown och kunde inte sluta gråta. Det var första gången jag skulle åka någonstans och klara mig helt själv. Visst har jag bott ensam innan och vet att jag kan klara mig, men jag har aldrig åkt till ett annat land utan att känna någon innan. Det kändes skrämmande men ändå kul.

På flygplatsen hade jag bestämt med några andra tjejer i vår ”grupp” att träffas och gå till gaten tillsammans, vi var fyra stycken med mig som skulle åka den dagen. Resten hade redan kommit dit och vi var åtta stycken tjejer som skulle jobba på Olympic Lagoon Resort som ligger i Agia Napa.

Efter några timmar, ett flygplansbyte och ett försenat flyg så var vi äntligen framme. Jag var nog den som var tröttast, hade rest hela natten innan till flygplatsen utan någon sömn alls men det fick vara värt det.

Dagen efter fick vi åka på en rundtur följt av en välkomstmiddag. Det var väldigt intressant men eftersom jag var så trött var jag inte så fokuserad.

Nästa dag drog kursen igång, det var väldigt intressant och givande. Det enda jag inte ångrar faktiskt. Dock tror jag säkert att man kunnat få lära sig detta gratis hemma, jag menar så svårt var det inte. Vet att jag låter som världens negativaste människa nu, men ni kommer nog att förstå lite senare. Men om ni inte förstår så är det helt förståeligt med, vill bara dela min historia och min uppfattning av det hela. Hur jag känner efter allt som har hänt.

När kursen hade dragit igång började jag märka att allt inte riktigt var så bra som de hade fått det att låta i dokumenten. Först tänkte jag fine, att jag inte skulle haka upp mig på saker och att allt inte skulle vara som jag trodde men sen började jag bara störa mig. Ett exempel är att under kursen skulle vi få matpengar varje dag en viss summa från hotellet, eftersom det inte hade öppnat än och vi skulle ju sen äta där varje dag. Swedish Educruitment tog ju hand om de pengarna och jag kan lova att vi inte fick det vi skulle varje dag. De hade köpt lite basvaror till lägenheterna men det räckte inte till mycket. Vi fick bara följa med och handla en gång, den sista och då passade vi ju på att köpa med så mycket som möjligt så att det skulle räcka. Detta kanske är en skitsak egentligen men man måste ju äta.

Vi blev även lovade, eller det stod i dokumenten, att på det hotellet vi skulle jobba på kunde vi lämna in våran tvätt (lakan osv) så skulle de bytas ut mot nya. Nej det kunde vi inte alls, utan vi fick tvätta allt själva i en tvättmaskin utanför lägenheterna och det kostade varje gång. De sa även att det tog 5-10 min att gå till hotellet från våra lägenheter, snarare en halvtimme-fyrtio minuter tog det. Sedan hade vi fått information innan vi åkte att vi skulle köpa med så mycket arbetskläder vi kunde. Det hade vi inte behövt för varje hotell har sina egna uniformer och vi fick inte använda det vi hade köpt själva. Kändes kul att ha lagt ner mycket pengar på det också.

Vi har heller inte varmvatten varje dag så om man ville duscha fick man göra det i iskallt vatten. Det finns dock en knapp i varje lägenhet som de sa att man skulle ha på en halvtimma innan man gick och duschade och då skulle det finnas varmt vatten. Vi brukade ha på våran knapp i två timmar eller mer vissa gånger men hade fortfarande inget.

De första kursdagarna var vi på hotellet vi skulle jobba på, (vi var åtta tjejer som skulle jobba på Olympic och ett gäng på ungefär tio eller mer skulle jobba på ett hotell i Protaras och vi hade kursen tillsammans med dem). Då kunde vi gå hem till lägenheterna och laga mat när vi hade lunchrast vilket var skönt. Någon dag senare skulle vi åka till de andras hotell vilket ligger en bit utanför Agia Napa. Vi hade inte fått någon information om maten men vi visste att det var för långt att åka hem så det skulle vi inte hinna. När det var dags för lunchrasten så frågade vi Swedish Educruitment lite snällt hur det blev med våran mat, för när det andra gänget var med på vårat hotell fick de mat med skickat. Det vi fick till svar var ett halv-otrevligt ”Ni kunde väll ha tagit med någon macka då”. Så lätt för oss att veta, trodde inte man behövde vara tankeläsare. Vi fick helt enkelt pallra oss ut och köpa egen mat.

Som jag skrev innan är det inte saker att haka upp sig på men jag stör mig så otroligt mycket på den dryga attityden och brist på information man fick ibland.

Kursen kom mot sitt slut och vi Olympic-gänget skulle ha fyra-fem dagars ledighet innan jobbet skulle dra igång. Dock var vi tvungna att gå till hotellet och hämta uniformer, skriva på papper osv. Vi hade även fått våra arbetspositioner, jag och en utav mina rumskompisar Felicia skulle få jobba i baren. Jag var jätteglad och nöjd med min position. Vi träffade även våran barmanager när vi hämtade uniformerna och han sa att jag och Felicia inte skulle börja jobba förrän i början av april. Dock hade vi blivit tillsagda av en annan manager att kolla schemat varje dag för att det kunde ändras.

De andra tjejerna skulle jobba i resturangen och vi fick alla information om att vårat schema skulle sitta i köket. Så dit gick vi och kollade i några dagar men våra namn stod inte med så trodde ju att vi skulle börja i April som barnmanagern hade sagt. Dock var det inte riktigt så, han ringde till mig en eftermiddag när vi höll på att göra oss i ordning för våran första utgång, frågade mig vart jag hade hållit hus den dagen och berättade att han hade satt upp mig på schemat. Det visade sig tydligen att barpersonalens schema inte alls satt på samma ställe som de i resturangen, men hur kunde vi veta det när ingen sagt något till oss. Det var managerna som visste vart vi skulle jobba och jag tycker det är deras skyldighet att informera oss om saker. Eftersom han även hade mitt nr tycker jag han hade kunnat ringt mig dagen innan eller på förmiddagen och försäkrat sig om att jag sett schemat. Som sagt, de förväntar sig nästan att man ska vara tankeläsare här. En ganska dålig och pinsam start men han blev inte så sur, det hela var ju ett missförstånd trots allt. Vi fick båda börja jobba dagen efter istället på eftermiddagspasset.